Litteraturen kryr av drinker, vin og øl. Og som regel drikker personene i litteraturen det forfatterne selv liker.
En av verdens fremste forfattere, var Johann Wolfgang von Goethe. I begynnelsen av hans personlige ”Sturm und Drang” periode, drakk han uante mengder med Lemberger vin. Senere gikk han tilbake til sine barndomsynder og drakk øl. Og ikke hvilket som helst øl. Det skulle være Schwarzbier fra Köstritzer Schwarzbierbrauerei fra Bad Köstritz ved Gera i Thüringen. Vitenskapsmannen Wilhelm von Humboldt skrev 17. November 1823 fra Weimar til sin kone Caroline von Humboldt, om sitt eget kosthold og om Goethes: ” Siden jeg ikke drikker mer te, så er det hele slutt. Jeg står igjen på kanten av avgrunnen og tar jeg et skritt til, så vil jeg bade i øl. Goethe har ingen appetitt. Ikke vil han ha buljong, kjøtt eller grønnsaker. Han lever ene og alene av øl og brød. Han drikker store glass øl om morgenen mens han diskuterer med tjeneren om ølet skal være mørkt eller lyst. Og av alle styggedom diskuterer de også om det skal være varmt eller kaldt. ”
Den svenske 1700-tallsdikteren Carl Michael Bellman (1740 – 95) regnes som en av verdens store visediktere. Og ikke minst var og er han Sveriges nasjonalskald. Selv om han har skrevet både skuespill og en opera, er det hans viser som lever. Og ikke minst hans drikkeviser. Ofte forteller de om skygge sidene av livet i datidens Stockholm. Og var det noe BelIman viste noe om, så var det skygge siden. Han var jo selv en drukkenbolt allerede som 12-13 åring.
I Carl Michael Bellmans dager, var det meste av brennevinet finkel. Og det meste av vinen var sur. Man hadde ennå ikke funnet ut at man kunne brenne flere ganger og dermed fjerne de bensinlignende stoffene. Derfor var krydder og urter en viktig ingrediens i både vin og brennevin. Og i blant kunne livet være verdt å leve. Som i Fredmans epistel 82 første verset:
- Vila vid denna källa,
- vår lilla frukost vi framställa;
- Rött vin med pimpinella
- och en nyss skjuten beckasin.
- Klang, vad buteljer, Ulla,
- i våra korgar överstfulla,
- tömda i gräset rulla,
- och känn vad ångan dunstar fin!
- Ditt middagsvin
- sku’ vi ur krusen hälla
- med glättig min.
- Vila vid denna källa,
- hör våra valthorns klang, kusin:
- :,: Ho, ho, ho, ho, ho, hooo. :,:
- Valthornens klang, kusin!
Absint var en viktig del av en rekke forfatteres liv. Også i Norden. Selv om det bare var Strindberg som skrev litt om absint i Röda Rummet.
” Jo, min vän, det är det gamlaste av alltsammans. Var nu tyst, så får jag bedöva mig! Han drack ur sin absint och sjönk med huvudet tillbaka mot väggen, på vilken syntes en lång brun strimma där röken från hans cigarr stigit upp under de sex långa år han sutit där. Solstrålarne bröto sig in genom fönstren, men sållades först av de stora asparne utanför, vilkas lätta bladverk sattes i rörelse av aftonvinden, så att skuggan på långväggen bildade ett rörligt nät, vid vars nedersta hörn den dystres huvud med dess oordnade hårlockar kastade en skugga som mycket liknade en stor spindel.”
Den amerikanske forfatteren Ernest Hemingway, hevdet at man aldri kunne bli alkoholiker om man ikke begynte å drikke før etter klokken 12.00. Og han hevdet også at øl ikke var alkohol. På meg virker det som om Ernest Hemingway likte det meste innen alkohol. Legendarisk er vel Hemingway kuren. Ernest Hemingway levde på en egenkomponert diett bestående av amarone og sjømat, da han bodde i Venezia. Han hadde da overlevd to flykrasj, en brann og et utall fyllekuler, og trengte roligere omgivelser for å komme til hektene.
En av de mest berømte cocktailene som finnes, kommer fra den Ian Flemming skapte figuren James Bond. Han introduserte sin Vodka Martini i filmen Dr. No fra 1962. Og da selvfølgelig shaken not stirred. Dette var den første JB-filmen, og den etter de flestes mening beste rolletolkeren, Sean Connery, la umidelbart en perfekt atmosfære rundt drinken. ”You can Die Another Day – but you should drink Vodka Martini today!”
Den er enkel å lage.
Ingredienser:
- 5½ cl vodka Smirnoff
- ½ cl tørr vermouth
Røres på is og siles i et cocktailglass. Garneres med et par oliven. Husk nå ” shaken, not stirred.”
Jeg vil avslutte med et sitat fra Andre Bjerke. Bare sånn for å forklare viktigheten av alkohol og dyd. ”I Moralens navn velsigner jeg bakrusen: Uten den ville jeg for lengst ha forherdet meg i dyd!”
Har du flere myter og historier om litteraturens store og alkohol?
